Mitt i valet

New York 27 dagar kvar. Under gårdagens debatt kom John McCain med ett förslag som han sade var nytt och hans eget och som skulle göra bördan lättare för de amerikaner som tyngs av dåliga bolån. Förslaget  skulle, menade McCain, gå ut på att finansministern ges möjlighet att för 300 miljarder dollar köpa upp dåliga bolån och i sin tur erbjuda bolån som de som köpts ut kan betala för.

Jackie Calms ifrågasätter i denna artikel i New York Times det nya och egna i detta förslag. Hon skriver att Barack Obamas kampanj menar att McCains lösning redan finns med i det krispaktet som kongressen röstade igenom i förra veckan och att Obama själv talat om ett liknande förslag för några veckor sedan. Calms skriver att Obamakampanjen har rätt i detta men att krispaketet inte är tydligt med hur finansministern rent konkret kan använda pengarna. Samtidigt hänvisar Calms till en Charlie Black, rådgivare åt McCain, som säger att förslaget tagits från Hillary Clinton som nyligen skrivit om det i en debattartikel och som i sin tur lånat det från ett förslag som lanserades under depressionen.

Är det inte lite karaoke-politik över förslaget, men kanske kan det gå hem. Med förslaget så finns en liten möjlighet att McCain kan göra en inbrytning på den ekonomiska spelplanen som hittills helt dominerats av Obama. Charles Krauthammer, konservativ kolumnist, ser denna möjlighet i alla fall om man läser till hans uttalande till Fox News att förslaget var "...an amazing development in the middle of nowhere, obviously an attempt by McCain at a game changer."

New York 32 dagar kvar. Med 263 röster för och 171 emot så antog kongressens representanthus nyss krispaktet för den amerikanska ekonomin och presidenten George W. Bush förväntas nu skriva under förslaget mycket snart. Börserna i New York reagerade först positiv på detta, både Dow Jones och Nasdaq index vände uppåt men nu ser det ut att falla något. Vi får emellertid nog vänta tills slutet av handelsdagen innan några tydliga slutsatser av marknadens reaktion kan dras.

Möjligen kan det nu komma en offensiv från John McCains kampanj som försökt utmåla honom som den som såg till att krispaktet förhandlades fram. Tillsammans med en lyckad spinn på Palins debattprestation igår så kan de kanske se till att den vikande trenden för McCain vänds eller i alla fall stabiliseras.

New York 34 dagar kvar. I likhet med sin fru Hillary så ska Bill Clinton nu kampanja för Barack Obama, uppger NBC. Idag befinner han sig i Orlando och Fort Pierce, Florida för kampanjmöten. Förutom Florida så kommer han även att kampanja för Obama i flera andra delstater, bland annat Nevada.

Clinton är även aktuell i  motståndaren John McCains kampanj. I hans senaste TV-reklam förekommer ett uttalande från Clinton i vilket han säger att demokraterna i kongressen inte tagit tillräckligt ansvar för att reglera de krisande bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac. Filmen har ni här:

New York 34 dagar kvar. Efter att det ekonomiska krispaketet röstades ned i representanthuset i måndags så togs det åter till förhandlingsbordet och idag ska det med mindre ändringar debatteras och röstas om i senaten. Barack Obama senator i Illinois och John McCain senator i Arizona som båda stöder krispaketet kommer att befinna sig på plats i Washington och arbeta för att paketet röstas igenom vid omröstningen ikväll. Även Joe Biden som är senator i Delaware kommer att infinna sig i senaten för omröstningen. Källor i det demokratiska partiet säger till CNN att de förväntar sig ett partiöverskridande stöd för krispaketet. Vill ni sätta er in i de ändringar och tillägg som gjorts till paketet så ger CNN en utförlig redogörelse här.


Innan Barack Obama åker till Washington så är han i La Crosse, Wisconsin medan Joe Biden är i Wilmington, Delaware före sin resa till huvudstaden. John McCain är i Independence, Missouri innan han åker till Washington. Sarah Palin är i Sedona, Arizona där hon förbereder sig för morgondagens vice presidentkandidats debatt.

New York 35 dagar kvar. Nyhetsrapprteringen kring presidentvalet står idag i skuggan av det massiva flödet av tidningsartiklar, TV-inslag, blogginlägg och annat mediastoff om den finansiella krisen och representanthusets nej till det ekonomiska krispaketet. Presidenten George W. Bush höll ett kort anförande i morse där han i likhet med igår vädjade till kongressen att ena sig kring krispaketet. Han sade också att den lagstiftande processen kommer att fortgå. Idag är dock kongressen stäng på grund av det judiska nyåret Rosh Hasana, men på torsdag ska representanthuset samlas igen. Här har ni uttalandet:

Demokrater och republikaner beskyller idag varandra för att krispaketet fallit. Bland annat säger David R. Obey, demokratisk representanthusledamot från Wisconsin, enligt Washington Post att han aldrig sett så svagt ledarskap. Demokrater beskyller även de republikanska representanthusledamöterna för att vara ideologiskt blinda då landet är i kris. Republikanerna å sin sida skyller mycket på den demokratiska representanthustalmannen Nancy Pelosi för att ha hållit ett polemiskt anförande strax innan omröstningen.

Det är emellertid svårt att se att något av de två partierna orsakat krispaketets fall. Sett till hur ledamöterna i representanthuset röstat så blir det uppenbart att det både är demokratiska och republikanska ledamöter som sett till så att förslaget fallit. Av de 228 ledamöter som röstade nej så var 133 av dessa republikaner, vilket är 67 procent av alla ledamöter från partiet. 40 procent av de demokratiska ledamöterna eller 95 av partiets ledamöter röstade emot. Presidenten Bush är således mer än en lam anka då han inte ens har stöd av sitt eget parti i kongressen.

Att ideologisk övertygelse har del i främst de republikanska ney-rösterna torde vara en del i att förslaget föll men som Pia Gripenberg skrev i denna artikel Dagens Nyheter igår så torde det finnas ett betyande inslag av politisk taktik. Förslaget är inte särskilt populärt bland det amerikanska folket som nu genom sina skattepengar ska rädda storbolag som tidigare gjort jättevinster. Då det i samband med presidentvalet även är val till representanthuset så kan den enskilde ledamotens röstande om krispaketet ha stor betydelse för dennes chans att bli omvald av folket i sin valkrets. 

Samtidig går det inte att bortse från att ledaskapet hos både republikanska och demokratiska ledande kongressledamöter varit svagt. De har uppenbarligen missat en hel del i arbetet med att bygga upp ett stöd för lagförslaget innan man lät det debatteras och röstas om i representanthuset. Tiden är i och för sig en aspekt som påverkar detta men de konsekvenser som ett nej skulle komma att få, värdet av börsfallet igår uppgår enligt uppgift till mer än värdet av krispaketet, kan inte varit särsklilt svårförutsägbara. Enighet borde ha värderats högre än snabbhet i detta fall.

New York 36 dagar kvar. 207 röster för och 226 röster emot blev resultatet när ledamöterna i representanthuset i eftermiddags röstade om det 700 miljarder dollar stora krispaket som ska rädda den amerikanska ekonomin. Krispaketet är nu åter på förhandlingsbordet samtidigt som Dow Jones index vid stängning fallit med 778 punkter eller nästan 7 procent, vilket är det värsta fallet någonsin under en handelsdag.

John McCain som kan sägas ha investerat mycket personlig prestige i krispaketet när han avbröt sin kampanj för att vara med vid förhandlingarna om det gick hårt åt Barack Obama efter det att förslaget fallit. Doug Holtz-Eakin, politisk rådgivare åt McCain, sade i ett uttalande att det varit Obama och andra ledande demokrater som gjort så att krispaketet fallit. De hade hängett sig åt partipolitik och polemik istället för att som McCain ta krisen på allvar, sade Holtz-Eakin vidare. Han sade även att Obama inte klarat av att ta det ledarskap som krävs av en framtida president.

Obamas kampanj var inte sena att bemöta denna kritik. Bill Burton, talesman för kampanjen, sade att kongressens oförmåga att rösta igenom krispaketet och McCain-kampanjens starkt polemiska uttalande (d.v.s. det ovanstående) är exakt varför det amerikanska folket avskyr Washington. Burton uppmanade även demokrater och republikaner att enas för att undvika en ekonomisk katastrof.

McCains chansning att ta ledarrollen i krispaketet verkar nu då det fallit varit en inte helt lyckad strategi och frågan är hur opinionen kommer att se på detta. Samtidigt kan man fråga sig om presidentvalet nu håller på att bli ett val i skuggan av den ekonomiska krisen.

New York 36 dagar kvar. Under gårdagen kom de republikanska och demokratiska förhandlarna överens om det krispaket som ska rädda den amerikanska ekonomin. I korta drag innebär paketet att 700 miljarder dollar kan betalas ut. Av dessa ska 250 miljarder betalas ut omedelbart och 100 miljarder till kan betalas ut om presidenten anser att det behövs. För att de resterande 350 miljarderna ska betalas ut så måste presidenten få godkännande av kongressen. Med dessa pengar kommer den amerikanska staten under ledning av finansministern köpa upp aktier i de krisande bolagen vilket ger staten möjlighet att på sikt hämta hem en viss del av sina utgifter.

Presidenten George W. Bush var ute i TV imorse och vädjade till kongressen att rösta igenom krispaketet och just nu debatteras det i kongressens representanthus. Där röstar man om paketet senare idag och på torsdag är det senatens tur att rösta. Så det är en del kvar innan paketet kan sättas i verket och många kongressledamöter har uttalat rätt skarp kritik mot det.

Både Barack Obama och John McCain stöder krispaketet trots att de menar att det har sina brister. De kommer emellertid inte att vara på plats i senaten på torsdag för att debattera och rösta om det, kampanjandet är allt för viktigt. Två artiklar en i New York Times skriven av Patrick Healy och en i Newsweek skriven av Jon Meacham och Evan Thomas båda mycket välskrivna behandlar hur de två presidentkandidaternas reaktioner på finanskrisen visar på hur de handskas med politiska problem, deras politiska ledarskap och hur de ser på det politiska hantverket.

Båda artiklarna framhåller McCain som en impulsiv, rättfram och handlingsorienterad kandidat mot bakgrund av hans agerande i förhållande till den ekonomiska krisen, men även sett till hans val av Sarah Palin och hans reaktioner på Georgien-krisen. Healy skriver att  detta har sin förklaring i McCains fostran i en politisk kultur där den enskilde politikern har ett stort handlingsutrymme. Meacham och Thomas skriver å sin sida att hans personliga egenskaper som den ensamme starke mannen vilket han byggt sin kampanj runt ligger bakom detta. Han är van vid att spela ett högt spel helt enkelt.

Då det gäller Obama så beskrivs han mot bakgrund av sitt agerande som analyserande, lugn och koalitionsbyggande. Healy skriver att detta har sin grund i  Obamas erfarenhet som "comunity organizer". Meacham och Thomas ser å sin sida hur Obamas ovilja att riskera att bli utmålad som "en arg svart man" som en del i hans av vissa sett något passiva hållning.

New York 39 dagar kvar. Demokraterna och republikanerna i kongressen har ännu på fredagsmorgonen inte kommit överens om något krispaket för den amerikanska ekonomin. Om man inte kommer till någon lösning under dagen och om John McCain infriar sitt ultimatum att inte närvara vid kvällens debatt om kongressen inte enats så kanske det inte blir någon debatt. Läget är mycket osäkert just nu. Vad som såg ganska ljust ut under seneftermiddagen igår tycks nu ha förbytts i ställningskrig efter det att förhandlingar sent ikväll inte lett vidare. Förhandlingarna rör i mycket korta drag hur mycket pengar som ska läggas i krispaketet, hur krispaketet ska betalas ut samt med vilka typer av skatter paketet ska finansieras.

Barack Obama och andra demokrater som Christopher Dodd, senator i Connecticut, kritiserar nu McCain för att ha fört in presidentvalrörelsen in i förhandlingarna och därmed förhala dem. McCain svarar med att det är Obama som försöker göra valrörelse av dem och att han är förhoppningsfull inför en snar lösning.  

För en ingående genomlysning av gårdagens och nattens förhandlingar se denna artikel i New York Times. Washington Post skriver också om förhandlingarna här.

New York 40 dagar kvar. Medierna här i USA rapporterar nu att republikanerna och demokraterna efter mötet mellan presidenten George W. Bush, Barack Obama, John McCain och flera politiker från kongressen nu enats om utgångspunkterna för ett krispaket för den amerikanska ekonomin. Förhoppningar om att ett krispaket ska kunna slås fast inom några dagar uttrycktes av mötesdeltagare från de båda politiska lägren. Spencer Bachus, republikansk ledamot i representanthuset, var emellertid av annan åsikt. Han menade att ingen överenskommelse nåtts men att man kommit framåt i frågan. För en ingående genomgång av mötet läs den här artikeln i Washington Post.

Den stora frågan är nu hur främst McCain men även Obama kommer reagera på överenskommelsen. Återupptar McCain sin kampanj igen och kommer han närvara vid morgondagens debatt som kommissionen för presidentvalsdebatterna inte har för avsikt att skjuta upp.

New York 40 dagar kvar. Barack Obama och John McCain har vid sidan om deras lilla motsättning kring fredagens debatts vara eller inte vara lyckats enas om ett gemensamt uttalande om den ekonomiska krisen. Här har ni det:

The American people are facing a moment of economic crisis. No matter how this began, we all have a responsibility to work through it and restore confidence in our economy. The jobs, savings, and prosperity of the American people are at stake. Now is a time to come together – Democrats and Republicans – in a spirit of cooperation for the sake of the American people. The plan that has been submitted to Congress by the Bush Administration is flawed, but the effort to protect the American economy must not fail. This is a time to rise above politics for the good of the country. We cannot risk an economic catastrophe. Now is our chance to come together to prove that Washington is once again capable of leading this country.

New York 40 dagar kvar. John McCain fick då han ställde in sin kampanj och begav sig till Washington för att medverka i det politiska arbetet för att lösa krisen i den amerikanska ekonomin ironiskt nog fart på valrörelsen. Han fick också fart på presidenten George W. Bush som idag bjudit in McCain och Barack Obama till Vita huset för att diskutera krisen.  Dagens nyheter skriver om det här och Svenska dagbladet har en artikel här. Analyserna av denna utveckling är många denna morgon.

New York Times presidentvalsblogg The Caucus lyfter fram flera analyser här. Dan Balz på Washington Post skriver här i likhet med de analyser som kom ut igår kväll att McCain spelar ett högt spel i det att han av väljarna antingen kan uppfattas visa på det  "...country-first, bipartisan leadership he believes Americans want." eller som desperat, beräknande och övertaktiserande. Vaughn Ververs på CBS News för ett liknande resonemang här. Han framhåller även vilket är intressant att McCain tar en stor risk då han kan komma att kopplas till ett politiskt beslut som kan bli mycket kritiserat. I och med att Obama nu också är på väg till Washington för att även han arbeta för ett beslut om krisen så finns emellertid samma risk för honom. Ververs skriver också att McCain med sitt agerande nu riskerar den utrikes- och säkerhetspolitiska debatten som mycket väl skulle kunna stärka hans kampanj.

Några analyser av Obamas agerande har också dykt upp. Exempelvis skriver Dick Morris och Eileen McGann här i New York Post att Obama är passiv medan McCain agerar. De skriver också att Obama missbedömt faran i den kris som uppkommit samt värdet i McCains agerande.


Idag befinner sig som sagt John McCain i Washington D.C. men innan det är han i New York City, New York tillsammans med Sarah Palin. Barack Obama är innan han reser till Washington D.C. i Clearwater, Florida. Joe Biden är i Greensburg  och Wilkes-Barre, Pennsylvania.

New York 41 dagar kvar. En liten nyhetsbomb slog ned på onsdagskvällen. John McCain avbryter nu sin kampanj för att bege sig till Washington D.C. och där delta i det politiska arbetet för att lösa den ekonomiska krisen. McCain som tidigare uttalat tvivel på om president George W. Bush's krispaket på 700 miljarder dollar ska lösa krisen framhåller nu behovet av partiöverskridande samverkan. Han vill också att fredagens debatt mellan honom och Barack Obama ska ställas in. Obama planerar emellertid inte att avbryta sin kampanj och han vill inte ställa in debatten. Han säger även att han tog iniativ till ett gemensamt uttalande om krisen samt att han inte vill föra valrörelsen till Capitol Hill. Svenska dagbladet rapporterar om detta här och Dagens nyheter skriver om det här.

Tydligt är att McCain spelar högt i och med sitt uppbrott i kampanjandet. Visst vill han genom detta visa att han tar den ekonomiska krisen på allvar och att han står för ett starkt ledarskap. Opinionen kommer antingen tolka agerandet som detta eller så kan den se agerandet som uttryck för övertaktiserande. De uttalanden som gjorts av politiker, opinionsbildare och andra visar på detta. Här är några:

New York Times presidentvalsblogg The Causus citerar illustrativt dels den demokratiske guvenören i Pennsylvania Ed Rendells uttalande: “I think this is all political — I wish McCain had shown the same concern when he didn’t show up in the Senate to vote on the extension of the renewable energy tax credit" och dels den republikanske senatorn från Kentucyk Mitch McConnels uttalande: “The threats to Americans, and their homes, savings and retirements, is not a partisan problem and it won’t be fixed with a partisan approach.”

Washington Posts politiska blogg The Fix framhåller här McCains beslut som i högsta grad taktiskt. MSNBC citerar här den republikanske senatorn från Utah, Orrin Hatch som säger: “This is the John McCain I know,” Hatch said in an interview on MSNBC’s “Hardball.” “He is willing to risk [the] election to do what’s right for the country.”

Om McCains beslut är taget av taktiska själ så är det mycket intressant. Sarah Palins och McCains många möten med olika internationella höjdare denna vecka och faktumet att fredagens debatt har utrikes- och säkerhetspolitik som tema skulle kunna ses som en möjlighet för McCain-kampanjen att föra ned ekonomin något på agendan och sätta fokus på frågor där han anses vara starkare. Mot bakgrund av detta kan McCains beslut ses som en indikation på att McCain-kampanjen tror att ekonomin kommer vara en fråga som i hög grad lever ända fram till valdagen och att behovet av att profilera sig som stark ledare i förhållande till den ses som stort. En annan mer orimlig tolkning är att McCain-lägret ser vissa sprickor i sitt övertag då det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken sedan Palin och Joe Biden som har lång erfarenhet i dessa frågor äntrat valrörelsen.

 

New York 43 dagar kvar. Dagens nyheters huvudledare sammanfattar idag här väl det aktuella läget i presidentvalrörelsen. Som de skriver så är det så mycket mer än sakfrågorna som i slutändan kommer att inverka på vem som blir USA:s nästa president. Personlighet är givetvis en del vilket det republikanska lägret kanske söker kapitalisera i störst utsträckning och som visar sig i uttalanden som går i denna riktning. Samtidigt så handlar det givetvis väldigt mycket om hur kandidaternas uttalanden och ställningstaganden spinns av lobbyister, pundits och medier. Se till exempel hur McCain ständigt söks knytas till Bushs politik och hur republikanska aktörer positioneras som Obama en typisk kustliberal.  Grävandet i kandidaternas förflutna, negativ campagning och rena lögner är också en del av vardagen i en amerikansk valrörelse. I och med att valrörelsen är så lång så kan dessa relativt nyckfulla processer få stort inflytande på valutgången.

Samtidigt går det inte att komma ifrån sakfrågornas vikt. Ekonomin har varit den totalt dominerande frågan under den senaste veckan och de politiska förslag som Obama och McCain formulerat under de senaste dagarna har legat i topp på nyhetssajterna. Exempelvis skriver New York Times idag här om de båda kandidaterns reaktioner på finansminister Henry Paulsons plan för att stabilisera finansmarknaderna. Artikeln ger en intressant inblick inte bara i hur kandidaterna ser på planen utan även i deras ekonomiska politik gentemot skattebetalarna.

McCain står enligt artikeln fast vid sin reformagenda för finansmarknaderna samtidigt som han vill sänka inkomstskatterna generellt. Obama å sin sida framhåller enligt artikeln ökade regeleringar samt att han vill sänka skatterna för låginkomsttagare och höja dem för de som tjänar mer än 250 000 per år. Ambitionen med detta är att göra livet lättare för de grupper som lider svårast i tider av stigande transportkostnader, matpriser och hälsovård. På så sätt ska den långsiktiga amerikanska konkurrenskraften upprätthållas. McCain menar i sin tur att skattesänkningar för samtliga skattebetalare ska bidra till detta.

Den ekonomiska krisen är emellertid ett tydligt exempel på hur intresset i sakfrågan har en tendens att falla undan för frågor kring person. Under veckan har de båda lägren och deras anhängare arbetat hårt för att sprida kopplingar mellan deras respektive motkandidat och aktörer i de krisande investmentbankerna och bolåneinstituten. I denna artikel i New York Times rapporteras det i denna anda om att McCains kampanjledare Rick Davis under en femårsperiod på 2000-talet som ordförande för en lobbygrupp fått ett arvode på 30 000 dollar i månaden av bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac för att verka för deras motstånd mot ökade regleringar av deras verksamhet.

McCain som tidigare hävdat att Obama har Franklin Raines, före detta VD för Fannie Mae som sin ekonomiske rådgivare, vilket Obama förnekar, menar att Davis inte längre jobbar för bolånejättarna och att han själv även under  tiden för Davis tidigare uppdrag verkat för ökad federal kontroll av dessa. McCain-lägret tycks med detta mena att Davis påverkan på McCains ekonomiska politik är begränsad och att hans reformagenda står fast.

Om den ekonomiska politiken stått i fokus sedan Lehman Brothers föll för en vecka sedan så kan möjligen denna vecka innebära ett skifte mot utrikes- och säkerhetspolitiken. Den första presidentvalsdebatten som hålls på University of Mississippi i Oxford, Mississippi kommande fredag har utrikes- och säkerhetspolitiken som tema. Palins och McCains närvaro i New York med anledning av FN:s Generalförsamlings öppnande kan också bidra till detta. Att McCain anses vara den starkare i dessa frågor och att Obama av e del anses vara en något svag debattör kan innebära att McCain åter får det momentum han hade efter att Palin utsetts till hans vice presidentkandidat.

Howard Kurz skriver på Washington Posts presidentvalsblogg The Trail att McCain visserligen har rätt i att Obamas erfarehet i ekonomiska frågor är begränsad men att det även gäller för honom själv. Kopplingen som görs mellan Obama och Franklin Ranies som var högt uppsatt i det nu förstatligade bolåneinstitutet Fanny Mae är svag skriver Kurz vidare. Angående Obamas reklam skriver han att den är mer träffsäker när det gäller kopplingarna mellan McCain och hans rådgivare samt hans koppling till Bush i de ekonomiska frågorna. Man bör emellertid fråga sig, vilket Kurz inte tar upp, vad Obamas intensiva attacker mot McCain i form av reklamfilmer, uttalanden vid kampanjmöten och annat innebär för hans image som en schysst kandidat, "the good guy".

Läs Kurz om reklamfilmerna och andra Washington Post medarbetares bloggande på The Trail här.

Idag befinner sig John McCain och Sarah Palin i Blaine, Minnesota. Barack Obama är i Jacksonville, Florida och Joe Biden är i Sterling, Virginia.

New York 48 dagar kvar. Obamas och McCains reaktioner på måndagens utveckling på Wall Street är fortfarande i fokus.

Jeff Zeleny ser i sin artikel i NY Times ett möjligt skifte i Obamas kampanj från att ha haft motståndet mot Irak som fundament till att basera kampanjen på att vända den amerikanska ekonomin. Politiken och strategin på området ligger emellertid fast: Ökade regleringar av främst finansmarknaderna, framställa sig själv som en stark ledare och koppla McCain till Bush-admninstrationens politik på området och framställa den som huvudproblem.

Sebastian Mallaby kritiserar Obamas regleringsförslag på ledarsidan i dagens Washington Post. Han menar att de krisande bolåneinstituten Fanny Mae och Freddie Mac varit några av de mest reglerade finansaktörerna i USA samt att de mer avreglerade delarna av finanssektorn som exempelvis hedgefonder inte sett några allvarligare kriser. McCain får också sin släng av Mallabys slev då Mallaby menar att avregleringar förmodligen spelat ut sin roll. Läs artikeln här.

McCain har fokuserat på att vända den demokratiska spinnen på hans uttalande att fundamenten i den amerikanska ekonomin står starka. På tisdagsmorgonen lät han sig intervjuas i flera av de stora TV-kanalerna. Han gick även ut med ett pressmeddelande där han klargjorde att fundamenten i form av det amerikanska folket och de amerikanska medborgarna stod starka medan ekonomin var i kris till följd av girigheten på Wall Street. Budskapet från tidigare är det som fortfarande gäller.


Idag befinner sig John McCain i Detroit och Grand Rapids, Michigan. Sarah Palin är också i Grand Rapids, Michigan. Barack Obama är i Elko och Las Vegas, Nevada. och Joe Biden är i Maumee och Wooster, Ohio.  

Gårdagen var turbulent på Wall Street. Lehman Brothers, en av de största och äldsta amerikanska investmentbankerna begärde konkurshjälp och Merrill Lynch en annan av de stora investmentbankerna såldes till Bank of America för 50 miljarder dollar. När Dow Jones stängde hade den fallit med 4,4 procent vilket är det största raset sedan den 17 september 2001 då börsen öppnade på nytt efter terrorattentaten den 11 september. Då föll börsen med 7 procent. Oron är nu stor inför hur det finansiella systemet kommer att reagera på denna utveckling.

Måndagens händelser på Wall Street kunde inte förbises av de två presidentkandidaterna. John McCain slog vid ett valmöte i Orlando, Florida an en något populistisk ton då han menade att krisen i ekonomin var en följd av den girighet och korruption som många på Wall Street hänger sig åt och att detta hotade de amerikanska arbetarnas välstånd. Barack Obama på valmöte i Grand Junction, Colorado skyllde å sin sida den uppkomna krisen på Bush-administrationens lösa reglering av finanssektorn och försökte knyta McCain till dessa brister genom att hävda att han står för samma ekonomiska filosofi.

Bemötande då? Varken McCain eller Obama har ju någon större erfarenhet av finansfrågor. Obama som i våras lade ut sin politik på finansområdet var dock tydlig med att investmentbankerna måste regleras på samma sätt som vanliga banker. McCain utlovade reform av de statliga regleringarna och på så sätt öka transparensen i de finansiella marknaderna. Idag tisdag har McCain även utlovat en kommission för att utreda finanssektorn. Möjligen syns här ett skifte från den avregleringspolitik som McCain drivit i kongressen under många år och en bra bit in i den finansiella krisen.

En intressant aspekt på de två kandidaternas förhållande till krisen återfinns i denna artikel av Jackie Calmes i dagens New York Times. Enligt artikeln så är Obama den som får mest kampanjpengar från individuella donatorer som kan associeras till investmentsektorn. Han har fått 9,9 miljoner dollar vilket är 3 miljoner dollar mer än vad som donerats till McCains kampanj. Intressant är också att McCains närmaste rådgivare i frågor som rör finanssektorn är John Thain, VD för Merrill Lynch som donerat 500 000 dollar till McCain.

Bland väljarna har ekonomin länge varit en av de viktigaste valfrågorna. De två presidentkandidaterna har dock till följd av frågans sprängkraft försökt att hålla sig så långt som möjligt från den. Nu verkar verkligheten ha kommit ikapp de båda och ekonomin är så att säga uppe på bordet.

Dan Balz och Robert Barnes skriver i denna artikel i dagens Washington Post om vem som kan dra fördel av detta. De skriver att McCain står inför utmaningen att förhålla sig till Bush-administrationens politik på området och distansera sig ifrån sina tidigare uttalanden om att hans kunskaper om ekonomi är begränsade. För Obama är frågan om ledarskap i de ekonomiska frågorna en utmaning menar de. Han måste kunna visa på ledarskap speciellt inför arbetar- och medelklassväljarna. De skriver också att händelseutvecklingen på Wall Street kan innebära att de senaste två veckornas fokus på den republikanske vice presidentkandidaten Sarah Palin nu kan vara över. Är möjligen detta även slutet på republikanernas momentum?  

Bill Clintons ”It’s the Economy Stupid”-slogan från presidentvalet 1992 kanske får en förnyad roll under de kommande veckorna.