Kris på Wall Street – ekonomin åter en valfråga
Gårdagen var turbulent på Wall Street. Lehman Brothers, en av de största och äldsta amerikanska investmentbankerna begärde konkurshjälp och Merrill Lynch en annan av de stora investmentbankerna såldes till Bank of America för 50 miljarder dollar. När Dow Jones stängde hade den fallit med 4,4 procent vilket är det största raset sedan den 17 september 2001 då börsen öppnade på nytt efter terrorattentaten den 11 september. Då föll börsen med 7 procent. Oron är nu stor inför hur det finansiella systemet kommer att reagera på denna utveckling.
Måndagens händelser på Wall Street kunde inte förbises av de två presidentkandidaterna. John McCain slog vid ett valmöte i Orlando, Florida an en något populistisk ton då han menade att krisen i ekonomin var en följd av den girighet och korruption som många på Wall Street hänger sig åt och att detta hotade de amerikanska arbetarnas välstånd. Barack Obama på valmöte i Grand Junction, Colorado skyllde å sin sida den uppkomna krisen på Bush-administrationens lösa reglering av finanssektorn och försökte knyta McCain till dessa brister genom att hävda att han står för samma ekonomiska filosofi.
Bemötande då? Varken McCain eller Obama har ju någon större erfarenhet av finansfrågor. Obama som i våras lade ut sin politik på finansområdet var dock tydlig med att investmentbankerna måste regleras på samma sätt som vanliga banker. McCain utlovade reform av de statliga regleringarna och på så sätt öka transparensen i de finansiella marknaderna. Idag tisdag har McCain även utlovat en kommission för att utreda finanssektorn. Möjligen syns här ett skifte från den avregleringspolitik som McCain drivit i kongressen under många år och en bra bit in i den finansiella krisen.
En intressant aspekt på de två kandidaternas förhållande till krisen återfinns i denna artikel av Jackie Calmes i dagens New York Times. Enligt artikeln så är Obama den som får mest kampanjpengar från individuella donatorer som kan associeras till investmentsektorn. Han har fått 9,9 miljoner dollar vilket är 3 miljoner dollar mer än vad som donerats till McCains kampanj. Intressant är också att McCains närmaste rådgivare i frågor som rör finanssektorn är John Thain, VD för Merrill Lynch som donerat 500 000 dollar till McCain.
Bland väljarna har ekonomin länge varit en av de viktigaste valfrågorna. De två presidentkandidaterna har dock till följd av frågans sprängkraft försökt att hålla sig så långt som möjligt från den. Nu verkar verkligheten ha kommit ikapp de båda och ekonomin är så att säga uppe på bordet.
Dan Balz och Robert Barnes skriver i denna artikel i dagens Washington Post om vem som kan dra fördel av detta. De skriver att McCain står inför utmaningen att förhålla sig till Bush-administrationens politik på området och distansera sig ifrån sina tidigare uttalanden om att hans kunskaper om ekonomi är begränsade. För Obama är frågan om ledarskap i de ekonomiska frågorna en utmaning menar de. Han måste kunna visa på ledarskap speciellt inför arbetar- och medelklassväljarna. De skriver också att händelseutvecklingen på Wall Street kan innebära att de senaste två veckornas fokus på den republikanske vice presidentkandidaten Sarah Palin nu kan vara över. Är möjligen detta även slutet på republikanernas momentum?
Bill Clintons ”It’s the Economy Stupid”-slogan från presidentvalet 1992 kanske får en förnyad roll under de kommande veckorna.
Måndagens händelser på Wall Street kunde inte förbises av de två presidentkandidaterna. John McCain slog vid ett valmöte i Orlando, Florida an en något populistisk ton då han menade att krisen i ekonomin var en följd av den girighet och korruption som många på Wall Street hänger sig åt och att detta hotade de amerikanska arbetarnas välstånd. Barack Obama på valmöte i Grand Junction, Colorado skyllde å sin sida den uppkomna krisen på Bush-administrationens lösa reglering av finanssektorn och försökte knyta McCain till dessa brister genom att hävda att han står för samma ekonomiska filosofi.
Bemötande då? Varken McCain eller Obama har ju någon större erfarenhet av finansfrågor. Obama som i våras lade ut sin politik på finansområdet var dock tydlig med att investmentbankerna måste regleras på samma sätt som vanliga banker. McCain utlovade reform av de statliga regleringarna och på så sätt öka transparensen i de finansiella marknaderna. Idag tisdag har McCain även utlovat en kommission för att utreda finanssektorn. Möjligen syns här ett skifte från den avregleringspolitik som McCain drivit i kongressen under många år och en bra bit in i den finansiella krisen.
En intressant aspekt på de två kandidaternas förhållande till krisen återfinns i denna artikel av Jackie Calmes i dagens New York Times. Enligt artikeln så är Obama den som får mest kampanjpengar från individuella donatorer som kan associeras till investmentsektorn. Han har fått 9,9 miljoner dollar vilket är 3 miljoner dollar mer än vad som donerats till McCains kampanj. Intressant är också att McCains närmaste rådgivare i frågor som rör finanssektorn är John Thain, VD för Merrill Lynch som donerat 500 000 dollar till McCain.
Bland väljarna har ekonomin länge varit en av de viktigaste valfrågorna. De två presidentkandidaterna har dock till följd av frågans sprängkraft försökt att hålla sig så långt som möjligt från den. Nu verkar verkligheten ha kommit ikapp de båda och ekonomin är så att säga uppe på bordet.
Dan Balz och Robert Barnes skriver i denna artikel i dagens Washington Post om vem som kan dra fördel av detta. De skriver att McCain står inför utmaningen att förhålla sig till Bush-administrationens politik på området och distansera sig ifrån sina tidigare uttalanden om att hans kunskaper om ekonomi är begränsade. För Obama är frågan om ledarskap i de ekonomiska frågorna en utmaning menar de. Han måste kunna visa på ledarskap speciellt inför arbetar- och medelklassväljarna. De skriver också att händelseutvecklingen på Wall Street kan innebära att de senaste två veckornas fokus på den republikanske vice presidentkandidaten Sarah Palin nu kan vara över. Är möjligen detta även slutet på republikanernas momentum?
Bill Clintons ”It’s the Economy Stupid”-slogan från presidentvalet 1992 kanske får en förnyad roll under de kommande veckorna.
Kommentarer
Trackback
