Mitt i valet

New York 36 dagar kvar. Under gårdagen kom de republikanska och demokratiska förhandlarna överens om det krispaket som ska rädda den amerikanska ekonomin. I korta drag innebär paketet att 700 miljarder dollar kan betalas ut. Av dessa ska 250 miljarder betalas ut omedelbart och 100 miljarder till kan betalas ut om presidenten anser att det behövs. För att de resterande 350 miljarderna ska betalas ut så måste presidenten få godkännande av kongressen. Med dessa pengar kommer den amerikanska staten under ledning av finansministern köpa upp aktier i de krisande bolagen vilket ger staten möjlighet att på sikt hämta hem en viss del av sina utgifter.

Presidenten George W. Bush var ute i TV imorse och vädjade till kongressen att rösta igenom krispaketet och just nu debatteras det i kongressens representanthus. Där röstar man om paketet senare idag och på torsdag är det senatens tur att rösta. Så det är en del kvar innan paketet kan sättas i verket och många kongressledamöter har uttalat rätt skarp kritik mot det.

Både Barack Obama och John McCain stöder krispaketet trots att de menar att det har sina brister. De kommer emellertid inte att vara på plats i senaten på torsdag för att debattera och rösta om det, kampanjandet är allt för viktigt. Två artiklar en i New York Times skriven av Patrick Healy och en i Newsweek skriven av Jon Meacham och Evan Thomas båda mycket välskrivna behandlar hur de två presidentkandidaternas reaktioner på finanskrisen visar på hur de handskas med politiska problem, deras politiska ledarskap och hur de ser på det politiska hantverket.

Båda artiklarna framhåller McCain som en impulsiv, rättfram och handlingsorienterad kandidat mot bakgrund av hans agerande i förhållande till den ekonomiska krisen, men även sett till hans val av Sarah Palin och hans reaktioner på Georgien-krisen. Healy skriver att  detta har sin förklaring i McCains fostran i en politisk kultur där den enskilde politikern har ett stort handlingsutrymme. Meacham och Thomas skriver å sin sida att hans personliga egenskaper som den ensamme starke mannen vilket han byggt sin kampanj runt ligger bakom detta. Han är van vid att spela ett högt spel helt enkelt.

Då det gäller Obama så beskrivs han mot bakgrund av sitt agerande som analyserande, lugn och koalitionsbyggande. Healy skriver att detta har sin grund i  Obamas erfarenhet som "comunity organizer". Meacham och Thomas ser å sin sida hur Obamas ovilja att riskera att bli utmålad som "en arg svart man" som en del i hans av vissa sett något passiva hållning.