Ekonomin - sakfrågor vs. personlighet
New York 43 dagar kvar. Dagens nyheters huvudledare sammanfattar idag här väl det aktuella läget i presidentvalrörelsen. Som de skriver så är det så mycket mer än sakfrågorna som i slutändan kommer att inverka på vem som blir USA:s nästa president. Personlighet är givetvis en del vilket det republikanska lägret kanske söker kapitalisera i störst utsträckning och som visar sig i uttalanden som går i denna riktning. Samtidigt så handlar det givetvis väldigt mycket om hur kandidaternas uttalanden och ställningstaganden spinns av lobbyister, pundits och medier. Se till exempel hur McCain ständigt söks knytas till Bushs politik och hur republikanska aktörer positioneras som Obama en typisk kustliberal. Grävandet i kandidaternas förflutna, negativ campagning och rena lögner är också en del av vardagen i en amerikansk valrörelse. I och med att valrörelsen är så lång så kan dessa relativt nyckfulla processer få stort inflytande på valutgången.
Samtidigt går det inte att komma ifrån sakfrågornas vikt. Ekonomin har varit den totalt dominerande frågan under den senaste veckan och de politiska förslag som Obama och McCain formulerat under de senaste dagarna har legat i topp på nyhetssajterna. Exempelvis skriver New York Times idag här om de båda kandidaterns reaktioner på finansminister Henry Paulsons plan för att stabilisera finansmarknaderna. Artikeln ger en intressant inblick inte bara i hur kandidaterna ser på planen utan även i deras ekonomiska politik gentemot skattebetalarna.
McCain står enligt artikeln fast vid sin reformagenda för finansmarknaderna samtidigt som han vill sänka inkomstskatterna generellt. Obama å sin sida framhåller enligt artikeln ökade regeleringar samt att han vill sänka skatterna för låginkomsttagare och höja dem för de som tjänar mer än 250 000 per år. Ambitionen med detta är att göra livet lättare för de grupper som lider svårast i tider av stigande transportkostnader, matpriser och hälsovård. På så sätt ska den långsiktiga amerikanska konkurrenskraften upprätthållas. McCain menar i sin tur att skattesänkningar för samtliga skattebetalare ska bidra till detta.
Den ekonomiska krisen är emellertid ett tydligt exempel på hur intresset i sakfrågan har en tendens att falla undan för frågor kring person. Under veckan har de båda lägren och deras anhängare arbetat hårt för att sprida kopplingar mellan deras respektive motkandidat och aktörer i de krisande investmentbankerna och bolåneinstituten. I denna artikel i New York Times rapporteras det i denna anda om att McCains kampanjledare Rick Davis under en femårsperiod på 2000-talet som ordförande för en lobbygrupp fått ett arvode på 30 000 dollar i månaden av bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac för att verka för deras motstånd mot ökade regleringar av deras verksamhet.
McCain som tidigare hävdat att Obama har Franklin Raines, före detta VD för Fannie Mae som sin ekonomiske rådgivare, vilket Obama förnekar, menar att Davis inte längre jobbar för bolånejättarna och att han själv även under tiden för Davis tidigare uppdrag verkat för ökad federal kontroll av dessa. McCain-lägret tycks med detta mena att Davis påverkan på McCains ekonomiska politik är begränsad och att hans reformagenda står fast.
Om den ekonomiska politiken stått i fokus sedan Lehman Brothers föll för en vecka sedan så kan möjligen denna vecka innebära ett skifte mot utrikes- och säkerhetspolitiken. Den första presidentvalsdebatten som hålls på University of Mississippi i Oxford, Mississippi kommande fredag har utrikes- och säkerhetspolitiken som tema. Palins och McCains närvaro i New York med anledning av FN:s Generalförsamlings öppnande kan också bidra till detta. Att McCain anses vara den starkare i dessa frågor och att Obama av e del anses vara en något svag debattör kan innebära att McCain åter får det momentum han hade efter att Palin utsetts till hans vice presidentkandidat.
Samtidigt går det inte att komma ifrån sakfrågornas vikt. Ekonomin har varit den totalt dominerande frågan under den senaste veckan och de politiska förslag som Obama och McCain formulerat under de senaste dagarna har legat i topp på nyhetssajterna. Exempelvis skriver New York Times idag här om de båda kandidaterns reaktioner på finansminister Henry Paulsons plan för att stabilisera finansmarknaderna. Artikeln ger en intressant inblick inte bara i hur kandidaterna ser på planen utan även i deras ekonomiska politik gentemot skattebetalarna.
McCain står enligt artikeln fast vid sin reformagenda för finansmarknaderna samtidigt som han vill sänka inkomstskatterna generellt. Obama å sin sida framhåller enligt artikeln ökade regeleringar samt att han vill sänka skatterna för låginkomsttagare och höja dem för de som tjänar mer än 250 000 per år. Ambitionen med detta är att göra livet lättare för de grupper som lider svårast i tider av stigande transportkostnader, matpriser och hälsovård. På så sätt ska den långsiktiga amerikanska konkurrenskraften upprätthållas. McCain menar i sin tur att skattesänkningar för samtliga skattebetalare ska bidra till detta.
Den ekonomiska krisen är emellertid ett tydligt exempel på hur intresset i sakfrågan har en tendens att falla undan för frågor kring person. Under veckan har de båda lägren och deras anhängare arbetat hårt för att sprida kopplingar mellan deras respektive motkandidat och aktörer i de krisande investmentbankerna och bolåneinstituten. I denna artikel i New York Times rapporteras det i denna anda om att McCains kampanjledare Rick Davis under en femårsperiod på 2000-talet som ordförande för en lobbygrupp fått ett arvode på 30 000 dollar i månaden av bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac för att verka för deras motstånd mot ökade regleringar av deras verksamhet.
McCain som tidigare hävdat att Obama har Franklin Raines, före detta VD för Fannie Mae som sin ekonomiske rådgivare, vilket Obama förnekar, menar att Davis inte längre jobbar för bolånejättarna och att han själv även under tiden för Davis tidigare uppdrag verkat för ökad federal kontroll av dessa. McCain-lägret tycks med detta mena att Davis påverkan på McCains ekonomiska politik är begränsad och att hans reformagenda står fast.
Om den ekonomiska politiken stått i fokus sedan Lehman Brothers föll för en vecka sedan så kan möjligen denna vecka innebära ett skifte mot utrikes- och säkerhetspolitiken. Den första presidentvalsdebatten som hålls på University of Mississippi i Oxford, Mississippi kommande fredag har utrikes- och säkerhetspolitiken som tema. Palins och McCains närvaro i New York med anledning av FN:s Generalförsamlings öppnande kan också bidra till detta. Att McCain anses vara den starkare i dessa frågor och att Obama av e del anses vara en något svag debattör kan innebära att McCain åter får det momentum han hade efter att Palin utsetts till hans vice presidentkandidat.
Kommentarer
Trackback
