Mitt i valet

New York 25 dagar kvar. Det här är mitt sista inlägg på den här bloggen. Istället för att skriva här så har jag fått möjlighet att fortsätta bevaka valet i bloggformat för Upsala Nya Tidning. Samma snabba och insatta bevakning utlovas då vi nu går in i de sista skälvande veckornas valrörelse.

Jag vill rikta ett stort tack till alla er som följt bloggen hittills och jag hoppas att ni fortsätter att läsa det jag skriver på den nya bloggen som ni hittar här. Till en början blir det några introducerande inlägg men jag kommer snart vara igång med att skriva om valrörelsens stora och små frågor.

Tack för den här tiden!

New York 26 dagar kvar. De flesta bedömare hos de stora medierna är överens om att John McCain får det tufft att vända  Barack Obamas momentum  valrörelsen, se exempelvis Washington Posts presidentvalsblogg The Fix. Tal om en eventuell landslide, eller jordskredsseger, för Obama börjar nu även dyka upp. Metro här i New York, kanske ingen stor medieaktör, skriver i denna artikel idag att allt nu pekar på det. En koll på utvecklingen i opinionsmätningarna hos Real Clear Politics och Rasmussen under den senaste veckan stödjer inte detta i alla fall om man ser nationellt. De pekar snarare på att McCain knappar in. Vissa intressanta tendenser i en del delstarer som pekar åt lite olika håll kan också skönjas.

Real Clear Politics (RCP), som bygger sina resultat på medelvärden från andra opinionsundersökningar  ser i sin nationella mätning inte någon direkt förändring i opinionsläget. Förra torsdagens mätning visade på ett övertag för Obama på 5,7% medan dagens visar att Obama leder med 5,6%. Under veckan som gått har emellertid hans ledning varierat mellan 6,1 och 5,2%. I Rasmussen Reports som tillfrågar ett något större antal personer än de flesta andra opinionsinstitut ses samma utveckling men något tydligare. I torsdags ledde Obama med 7% enligt deras mätning men nu är ledningen nere i 5% från att ha varit 8-procentig under måndagen och tisdagen villket är den största ledning han haft mot McCain.

När det gäller läget i de battleground stater där ställningen mellan de två kandidaterna är jämn och där valet därmed i princip kommer att avgöras syns emellertid vissa förändringar som är till Obamas fördel, men de flesta är små och pekar inte på något nytt läge. Obamas försprång är således fortsatt stort. Eftersom Rasmussen inte haft några undersökningar sedan i söndags så är de följande siffrorna Real Clear Politics.

Den intressantaste förändringen är att Obama ökat sin ledning i Pennsylvania från 7,9 till 13,8%. I New Hampshire syns också en stor ökning för Obama, från 1,3 till 10,7%. Obama har också enligt RCP lyckats vända McCains nästan 2-procentiga övertag i Missouri och leder nu där med 0,3%. RCP visar i övrigt på ökningar för Obama på mellan 2 till 3% i Ohio, Nevada, Wisconsin, Washington, Virginia och New Jersey. De visar även att läget är oförändrat i Florida där Obama leder med 4%, i North Carolina där han leder med 0,6% och i Michigan där ledningen för honom är 7%. McCain kampanjar i och för sig inte i Michigan så allt talar för att Obama vinner där. Den enda av de jämna delstater där Obama tappar är Colorado, men förändringen är bara på 0,4-procentenheter. McCain som endast leder i en av de jämna delstaterna nämligen Indiana stärker där sin ledning från 2,2 till 2,5%.

Att Obama stärkt sin ledning i Virginia innebär att han har femprocentiga eller större övertag i ett så stort antal delstater att han skulle vinna om det vore val idag med 277 elektorsröster (270 krävs för att vinna). Det innebär att han inte behöver vinna någon av battleground staterna medan McCain måste vända ganska stora övertag för Obama. Men siffrorna bär givetvis med sig stora osäkerheter. De som tillfrågats är få och intervallet är inte ganska kort. Eftersom inga stora förändringar kan ses så är nog loppet inte riktigt kört för McCain men tiden håller på att ticka ifrån honom. Om den lilla vänding som syns nationellt i Rasmussens mätning även kan visa sig i battleground staternas mätningar ja då kan det bli ett tajt race.

New York 27 dagar kvar. Under gårdagens debatt kom John McCain med ett förslag som han sade var nytt och hans eget och som skulle göra bördan lättare för de amerikaner som tyngs av dåliga bolån. Förslaget  skulle, menade McCain, gå ut på att finansministern ges möjlighet att för 300 miljarder dollar köpa upp dåliga bolån och i sin tur erbjuda bolån som de som köpts ut kan betala för.

Jackie Calms ifrågasätter i denna artikel i New York Times det nya och egna i detta förslag. Hon skriver att Barack Obamas kampanj menar att McCains lösning redan finns med i det krispaktet som kongressen röstade igenom i förra veckan och att Obama själv talat om ett liknande förslag för några veckor sedan. Calms skriver att Obamakampanjen har rätt i detta men att krispaketet inte är tydligt med hur finansministern rent konkret kan använda pengarna. Samtidigt hänvisar Calms till en Charlie Black, rådgivare åt McCain, som säger att förslaget tagits från Hillary Clinton som nyligen skrivit om det i en debattartikel och som i sin tur lånat det från ett förslag som lanserades under depressionen.

Är det inte lite karaoke-politik över förslaget, men kanske kan det gå hem. Med förslaget så finns en liten möjlighet att McCain kan göra en inbrytning på den ekonomiska spelplanen som hittills helt dominerats av Obama. Charles Krauthammer, konservativ kolumnist, ser denna möjlighet i alla fall om man läser till hans uttalande till Fox News att förslaget var "...an amazing development in the middle of nowhere, obviously an attempt by McCain at a game changer."

New York 27 dagar kvar. Analyserna av gårdagens debatt är något pliktskyldiga och minst sagt ljumma. De flesta experter på de stora tidningarna och TV-bolagen ser ingen klar vinnare och de drar därmed slutsatsen att debatten blev ett nederlag för John McCain. Han hade behövt ett brott i det momentum som Barack Obama har men debatten gav inget i det avseendet menar analytikerkåren. Exempelvis skriver Chuck Todd i linje med detta i sin artikel på NBC News idag. Samma uppfattning kommer fram i John McCormicks och Jill Zuckmans artikel i Chicago Tribune där de skriver att "...the debate was short on the sort of fireworks that could alter the campaign's trajectory."

De opinionsundersökningar som gjordes av flera mediabolag direkt efter debatten visar inte heller på någon förändring i valrörelsen. CNN och Opinion Research Corporations undersökning visar att 54% ansåg att Obama gjorde bäst ifrån sig i debatten medan 30% tyckte att McCain var bäst. I CBS News och Knowledge Networks undersökning där crika 500 osäkra väljare deltog såg 40% av dessa Obama som vinnare och 26% McCain.

Att McCains refererande till Obama som "that one" (ung. den där) i ett replikskifte är den enskilda sekvens under debatten som medierna slår upp störst känns som ett tecken på att den var ganska obetydlig för valrörelsen. Det var då energipolitik diskuterades som McCains uttalande föll. McCain lyfte fram presidenten George W. Bushs energilagförslag från 2005 som han menade innehöll en hel del godbitar till oljebolagen och sade "You know who voted for it? You never know. That one." samtidigt som han pekade på Obama. Han framhöll sedan hur han själv röstat emot förslaget.

Obamas kampanj var inte sena att reagera på uttalandet. Bill Burton, Obamas pressekreterare sade till ABC News att folk kommer att komma ihåg uttalandet. Steve Smith, rådgivare åt McCain, sade att Obamakampanjens reaktion på uttlandet var en skenmanöver. På ABC News skriver Rick Klein och Hope Ditto att uttalandet var nedlåtande men inte världsförändrande. De refererar emellertid till några skribenter som analyserar uttalandet lite djupare, bland andra Marueen Dowd kolumnist på New York Times. Hon skriver i sin kolumn idag att uttalandet kan ses som en varning från McCain till den vita befolkningen om den farlige andre (läs den svarte mannen). Kanske går hon lite väl långt i sin tolkning men kolumnen är intressant, läs den här.

Idag ansluter John McCain till Sarah Palin för valmöten i Bethlehem, Pennsylvania och Strongsville, Ohio. Barack Obama är idag i Indianapolis, Indiana och Joe Biden är tillbaka i kampanjandet i Tampa och Fort Myers, Florida.

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Presidentvalet, Valdebatt, John McCain, Barack Obama, Sarah Palin och Joe Biden.

New York 28 dagar kvar. Precis som i den förra debatten mellan John McCain och Barack Obama så blev kvällens sammandrabbning mellan de två på Belmont University i Nashville, Tennessee jämn. Town Hall-formatet som innebar frågor från både publiken och moderatorn Tom Brokaw från NBC gav en debatt kring sakfrågorna. De smutskastningskampanjer som både McCain och Obama lägret ägnat sig åt under de senaste dagarna lämnades åt sidan då attackerna mot motståndaren rörde dennes förda eller föreslagna politik. Det annorlunda frågeupplägget till trots så kom debatten i likhet med den förra mellan de två att först röra ekonomin för att sedan gå över till utrikesfrågorna.

Då det gällde de ekonomiska frågorna som självklart till stor del kretsade kring den ekonomiska krisen så var det ändå segmentet som rörde sjukförsäkringar och pensioner som var intressantast. Obama och McCain har inte debatterat detta med varandra tidigare och deras svar sade en hel del om deras syn på statens roll och hur de vill beskatta det amerikanska folket. Medan Obama står för ökad skattefinansiering så vill McCain se mer marknadslösningar på området. I likhet med tidigare så gick McCain på Obama om hans röstande som senator mot skattesänkningar och för skattehöjningar medan Obama kopplade samman McCains ekonomiska politik med presidenten George W. Bushs. McCain anklagade även Obama för att höja skatterna medan Obama lät publiken veta att McCain vill föra en skattepolitik som innebär skattelättnader för de allra rikaste. Två olika typer av skattepopulism om ni så vill.

En annan intressant del av de ekonomiska frågorna var de som gällde energifrågan där de två kandidaterna gav två olika svar angående framtida energilösningar då Obama framhöll energibesparingar, kärnkraft, ren kolkraft och förnyelsebar energi medan McCain sade sig vilja satsa på  främst USA-producerad olja men även förnyelsebar energi.

Utrikesfrågorna kändes även de igen då åter Afghanistan/Pakistan och Ryssland behandlades. Nytt var att Israelfrågan kom upp i och med en fråga om de båda kandidaternas reaktioner på ett eventuellt iranskt angrepp mot landet. Att det inte förekom några frågor om kriget i Irak var också nytt. Samtidigt drog sig inte McCain och Obama från att gå in på Irakfrågan, McCain genom att hävda att Obama haft fel om surge-strategin och Obama för att McCain haft fel om möjligheten att tidigt vinna kriget. McCain framhöll vidare sin utrikespolitska erfarenhet och han gick även hårt åt Obama angående hans syn på amerikanskt militärt engagemang i Pakistan. Obama stod visserligen upp bra men gick nog på en liten nit när han istället för att som McCain säga att USA skulle stödja Israel i ett motangrepp mot Iran om de utsätts för ett angrepp utan att gå till FN:s säkerhetsråd började prata om vikten av diplomati gentemot Iran.

Några slutsatser då. Enligt min mening så var kvällens debatt ganska lam och avslagen. Kanske var det debattformatet som bidrog till detta. Jag är visserligen fascinerade av det då debattörerna verkligen kommer nära sina väljare och bryggan mellan politiker och folk för en stund överbryggs. Men ikväll förhindrade det anföranden som knöt ihop de små frågorna med kandidaternas visioner för landet  vilka kan vara så värdefulla.  De träffsäkra angreppen saknades också. Debatten såg därför i mitt tycke ingen tydlig vinnare vilket måste ses som negativt för McCain. Han och hans kampanj var säkert ganska övertygade om att debatten inte skulle bli någon avgörande vändpunkt i valrörelsen vilket tidpunkten för deras smutskastningskampanj indikerar. Men Obama bjöd inte heller in dem i racet då han inte visade på några tydliga blottor som skulle kunna exploateras för republikansk spinning. Det känns därför som att det kommer att bli riktigt smutsigt framöver.

New York 28 dagar kvar. Idag åt jag lunch i FN-skrapans matsal tillsammans med en kompis som praktiserar på den svenska FN-representationen. Den diplomatiska air jag förväntat mig hade förbytts av bricklunch men Osso buccon var god och serverades med potatismos och spenat med utsikt över East River, inte helt fel. När jag på väg därifrån skulle kolla min växel så upptäckte jag följande:



Jo visst är det en fem centare med porträtt av Storbritanniens Drottning Elisabeth II där bland dimes och quarters. Visserligen från de östkaribiska staterna, men ändå kan det bli internationellare än så. Jag ser en revitaliering av FN i antågande.

Ett annat tecken i tiden av mer negativ karaktär mötte mig när jag upptäckte att jag gick förbi Emigrant Savings Bank på 42:a gatan. Pengarna flyr men vart?

New York 28 dagar kvar. Nu har analyserna av helgens och gårdagens upptrappning i de båda kampanjernas negative campaigning börjat komma. Adam Nagourney samlar i en artikel i dagens New York Times flera expertuttlåtanden om utvecklingen. Indelningvis påminner han emellertid själv om hur både John McCain och Barack Obama i somras sade att de skulle föra kampanjer som fokuserade på väljarnas bekymmer i svår tid för landet. Han skriver även att McCain genom sina attacker på Obama på måndagen gjorde klart att den resterande valrörelsen kommer att bli en omröstning om Obamas karaktär, bakgrund och ledarskap. Obamas kampanj tänker stå upp och gå samma väg skriver Nagourney vidare.

Flera av de som uttalar sig i Nagourneys artikel säger att de senaste dagarnas utveckling i valrörelsen varit oundviklig. Chris Lehane, demokratisk stategiskonsult beskriver det målande som "In the last five days, it always comes down to a knife fight in a telephone booth.”

Men vad kommer då den här upptrappningen få för resultat? Kommer McCain som väl måste ses som den som inledde den kunna vända opinionen med hjälp av attacker på Obama? Flera av de som kommer till tals i Nagourneys intervju är skeptiska. Stuart Stevens som arbetade som strateg under presidenten George W. Bushs återvalskampanj 2004 hävdar att denna taktik inte kommer att fungera då årets valrörelse är onormal. Med onormal får man förmoda att han menar att den ekonomiska krisen gjort intåg i valrörelsen och att motståndet mot Bush är så stort.

Andra bedömare säger i artikeln att  upptrappningen i attackerna kommer för sent. Peter Wallsten framför samma syn i sin artikel i dagens Los Angeles Times. James Carville, legendarisk strateg i Bill Clintons presidentvalskampanj 1992, sade emellertid på ABC News Good Morning America i morse att en genomgripande smutskastningskampanj mot Obama kanske skulle kunna vända opinionen något.

Nagourney framhåller vidare risken för att väljarna anser att McCain struntar i de ekonomiska frågorna som de blivit allt mer angelägna om. Detta gäller emellertid även för Obama framhåller han men risken är något mindre för honom tack vare att han uppfattas som starkare i dessa frågor.

Det finns emellertid enligt mig andra problem som Obama kan komma att råka ut för när valrörelsen nu blir riktigt smutsig. Det verkar som han sätter hårt mot hårt istället för att försöka förklara sig djupare. Det innebär att han undviker att framstå som feg vilket skulle kunna ifrågasätta hans ledarskap. Samtidigt kan han riskera att misstänkas för att dölja något. Denna risk löper emellertid även McCain i och med Obamakampanjens attacker mot honom. Ett annat möjligt problem är att han kan bjuda in Sarah Palin till valrörelsens epicentrum igen. Palin tycks bli McCainkampanjens förtrupp i sina attacker och om Obama går till motattack mot henne så riskerar han att återigen anklagas för att vara sexist och elitist.

Det tycks således vara så att Obama har allt att förlora samtidigt som McCain inte har särskilt mycket att vinna på de senaste dagarnas strategiska skifte i valrörelsen som med säkerhet kommer att hålla i sig och även trappas upp under de sista fyra veckornas valrörelse.

New York 28 dagar kvar. Debatt mellan John McCain och Barack Obama ikväll. Denna gång är det Belmont University i Nashville, Tennessee som bjuder in de två presidentkandidaterna till debatt i så kallad "Town hall"-mötesformat. Det innebär att McCain och Obama kommer att utfrågas av den cirka 100 personer stora publiken och av debattens moderator NBC:s nyhetsankare Tom Brokaw.

Brokaw kommer att ställa 6 till 7 frågor som han valt ut från de ungefär 6 miljoner frågor som sänts in till debattorganisatörerna av väljare runt om i landet. Publiken kommer i sin tur att få ställa cirka 10-15 frågor. Om publiken så kan det sägas att den valts ut av Gallup som sökt efter oberoende väljare som ännu inte bestämt hur de ska rösta. Frågorna förväntas självklart att kretsa kring ekonomin men även frågor av allmänpolitisk  karaktär och om utrikespolitik är att förvänta. Förutom frågornas härkomst så är upplägget det samma. Debatten är 90 minuter lång, de två kandidaterna ges två minuter var för att svara på varje fråga och sedan ges en minut till diskussion kring frågan. New York Times presidentvalsblogg The Caucus ger detaljerna här.

Town Hall-formatet ger debatten goda förutsättningar att bli riktigt intressant i alla fall om man ska tro Bill Schneider, politisk analytiker CNN. Enligt CNN:s presidentvalsblogg The Ticker så menar Schneider att denna typ av debatt ofta kan erbjuda spänning och dramatik åt valrörelsen tack vare frågornas oförutsägbarhet.

I mediernas debattuppladdning så framhålls det att Town Hall-formatet passar McCain. AP skriver exempelvis här att "The town hall is McCain's signature..."  och de hävdar att han byggt sitt "Straight Talk"-rykte genom sådana möten under presidentvalskampanjen 2000. Rick Klein och Hope Ditto är inne på samma sak i denna artikel på ABC News men de skriver att utvecklingen i valrörelsen kan ge McCain problem.

Den ekonomiska krisen ger honom problem men de lyfter fram helgens och måndagens offensiver av negative campagning från de båda kampanjerna och frågar sig om McCain verkligen vill ägna sig åt smutskastning i då väljarna är så involverade i debatten i och med formatet. CNN:s Schneider är inne på samma sak när han säger "If either of the candidates tries to go negative when you're with an audience of ordinary voters, they don't like it /.../ so that's going to be hard to do in a town hall format." Klein och Ditto ser det emellertid som att McCain inte har något val, tiden börjar ticka ifrån honom.

Obama då? I Music City som Nashville kallas gäller det för honom att hålla fast vid samma ton som tidigare och göra det fram till valdagen enligt Domenico Montanaro i denna artikel på NBC News. Den ekonomiska krisen spelar Obama i händerna vilket visar sig i opinionsundersökningarna. Vi kan nog därmed förvänta oss en Obama som likt vid den förra debatten kommer att koppla ihop McCain till presidenten George W. Bushs politik i allmänhet och hans ekonomiska politik i synnerhet. Han kommer nog även att stå upp i McCains attacker mot honom, allt enligt New York Times The Caucus.

Klockan nio ikväll östkusttid börjar det, d.v.s. tre inatt i Sverige. Flera av de stora TV-bolagen livestreamar på sina hemsidor så det är bara att ställa klockan!


Medan Barack Obama och John McCain laddar upp i Nashville, Tennessee idag så är Sarah Palin i Jacksonville och Pensacola, Florida och Greenville, North Carolina. Joe Biden är fortfarande kvar i sitt hem i Wlmington, Delaware.

New York 29 dagar kvar. När jag följde vinterns och vårens primärvalrörelse hemifrån Sverige slogs jag av hur stor del av den svenska bevakningen som ägnades åt det taktiska politiska spelet och hur lite de olika kandidateras åsikter i politiska frågor behandlades. Under Sveriges radios korrespondentdag på Södra Teatern i Stockholm i augusti i år fick jag möjlighet att kort diskutera detta med Daniel Alling, SR:s korrespondent här i New York, som i viss mån höll med mig om detta.

När jag nu själv följt valrörelsen på plats här i New York i några veckor så inser jag hur svårt det är att tränga igenom den djungel av utspel, TV-reklamfilmer, intervjuuttalanden, offensiver och reträtter i olika delstater, spinningförsök och personangrepp som utgör vardagen i denna valrörelse. Ser jag till mina egna blogginlägg så har jag på samma sätt som de svenska medierna gjort och säkert fortfarande gör prioriterat det politiska spelet före kandidaternas politiska förslag. Om sanningen ska fram så gör de stora amerikanska medierna samma sak men undantag finns och jag ska i fortsättningen försöka lyfta fram dem i bloggen så fort jag ser dem.

Här har ni ett av de sällsynta försöken att ta ett grepp om sakfrågorna. Det är en läsvärd artikel hämtad ur dagens New York Times skriven av Michael R. Gordon som ger en genomgripande bild av Barack Obamas och John McCains Irakpolitik som de säger att de vill föra om de väljs till president. Gedigen läsning som både klargör skillnader och likheter hos de båda kandidaternas synsätt på kriget i irak.

New York 29 dagar kvar. Det tog inte lång tid innan motangreppet från Barack Obamas kampanj kom efter helgens uttalanden från Sarah Palin om hans kopplingar till William C. Ayers som jag skrev om igår. Obama svarade i och för sig redan under söndagen på anklagelserna och svaren kändes igen från då Ayers dök upp under primärvalet. Han sade att han var liten pojke då Ayers genomförde bombattentat mot bland annat Pentagon och Capitolium, att han inte sympatiserar med dåden och att de inte haft nära kontakt på flera år.

Imorse hade det dock landat ett mail i min inkorg från Obamakampanjen som signalerade motoffensiv. I mailet kritiseras McCainkampanjens strävan att skifta fokus i valrörelsen. Obamakampanjen skriver att strävan beror på McCains roll i den politik som orsakat den ekonomiska krisen. Samtidigt lyfter de i mailet fram McCains inblandning i Lincoln Savings and Loans fall, känt som Keating Five-skandalen, under spar- och lånekrisen under slutet av 1980- och början av 1990-talet.  Mitt på dagen idag släpper Obamakampanjen en 13 minuter lång "dokumentär" om skandalen på KeatingEconomics.com. I mailet som går ut till miljontals Obamaanhängare uppmanas de att se filmen och sprida den vidare.

Att Obama inte drar sig för negativ campagning mot McCain har stått klart sedan länge men denna film är nog den hårdaste attacken mot McCain med hänvisning till hans politiska förflutna och karaktär hittills i valrörelsen. Om valrörelsen blir jämnare närmare valdagen så finns emellertid än tyngre artilleri att ta fram. Enligt Manuel Ferrer, Göran Perssons före detta mediastrateg, som tillsammans med Roland Poirier Martinsson skriver om presidentvalet på amerikabloggen på newsmills hemsida så har Obamakampanjen vad man kallar "the-med-kit". "Kittet" innehåller, uppger Ferrer, expertutlåtanden om McCains sjukjournal som slår fast att han när som helst kan falla ifrån eller bli så sjuk att han inte kan fullfölja sin ämbetsperiod. Mot bakgrund av detta kan Obamakampanjen ställa frågan till folket om de verkligen vill ha Sarah Palin i vita huset.

New York 29 dagar kvar. Läser en lite kul artikel i New York Times nu på morgonen. Enligt artikeln ska Heather Mallick kolumnist på Canadian Broadcasting Corporations (CBC) hemsida i en av sina kolumner gått till ett sådant verbalt angrepp mot Sarah Palin och republikanska män att den nu tagits bort från hemsidan. I kolumnen som publicerades för en månad sedan reflekterar Mallick över John McCains val av Palin som vicepresidentkandidat. Hon skriver att Palin är typisk white trash och hillbilly samt att hon "...has a toned-down version of the porn actress look...".  Om republikanska män skriver hon att de är sexuellt otillräckliga. Satir eller osakligt och osmakligt angrepp, läs Mallicks kolumn här och bedöm själva.

Att kolumnen är osaklig och osmaklig det är Fox News klara över. Av New York Times artikel framgår det att Fox News kritiserade Mallick och hennes kolumn så fort den publicerats trots att CBC:s hemsida har mycket få läsare i USA. Mallicks svar på denna kritik var att hon skrev för en intelligent kanadensisk kritik och inte Fox-tittare. Det går inte att undvika att se TV-kanalens reaktioner på kolumnen som bakomliggande orsak till att den nu tagits bort från CBC:s hemsida. CBC:s ansvarige utgivare menar dock att det är osakligheten i Mallicks uppfattning om de republikanska männens sexuella förmåga och att Palin och hennes anhängare är white trash som lett till att den tagits bort.


Idag är John McCain i Albuquerque, New Mexico och Sarah Palin är i Clearwater och Estero, Florida. Barack Obama befinner sig i Asheville, Nortt Carolina där han förbereder sig inför morgondagens debatt mot McCain i Nashville, Tennessee. Joe Biden är i sitt hem i Wilmington, Delaware där han tillsammans med sin familj sörjer sin svärmor som avled på söndagen efter en längre tids sjukdom.

 

New York 30 dagar kvar. Förändringar är på gång i John McCains kampanjstrategi. Det skriver Michael D. Shear i denna artikel i gårdagens Washington Post. Källor inifrån McCain-kampanjen säger till tidningen att fokuset på ekonomin i valrörelsen vilket givit Obama ett övertag måste ändras. Att lyfta fram McCains personlighet och historia anses inte tillräckligt för att göra detta menar källorna. Istället inleds nu en offensiv av allt mer genomgripande ifrågasättande av Barack Obamas karaktär och politiska kontakter.

Att offensiven redan är igång visar Sarah Palins uttalande vid ett pressmöte i Colorado igår om Obamas kontakter med William C. Ayers. Ayers, nu professor på University of Illinois i Chicago som samarbetat med Obama i några skol- och välgörenhetsprojekt, var medlem i organisationen Wheathermen som under slutet av 1960-talet genomförde bombattentat mot bland annat Pentagon och Capitolium i Washington D.C.. Palin som inte nämnde Ayers vid namn beskrev honom som terrorist och vän till Obama. Om Obama sade hon att han uppfattar USA som varandes "...so imperfect that he’s palling around with terrorists who would target their own country?”

I en artikel i gårdagens New York Times som Palin refererade till i sitt uttalande försöker Scott Shane reda ut förhållandet mellan Obama och Ayers. Shane skriver att hans efterforskningar visar att Obama nedtonat sina kontakter med Ayers då de tidigare dykt upp under valrörelsen. Han skriver vidare att de två aldrig haft någon nära kontakt och att kontakterna varit högst sporadiska under senare tid samt att Obama aldrig sympatiserat med Ayers handlingar. Här kan ni läsa Shanes artikel om kopplingarna mellan Obama och Ayers och den för svenskar ganska okända del av den amerikanska nutidshistorien som Wheatermens bombattentat utgör.

Att McCain nu trappar upp sina attacker på Obama kan vara riskfyllt skriver Michael D. Shear i sin ovan nämnda Washington Post-artikel. Eftersom osäkra väljare ofta säger att de attraheras av en kandidat som ger ett positivt budskap så kan attackerna slå fel skriver han. Särskilt detta val då folkets upprördhet gentemot politiken i Washington är stor.

New York 31 dagar kvar. Aftonbladet skriver idag i denna artikel om tio "swing states" eller "battleground states" där läget är jämnt vilket innebär att valresultatet där kan vara avgörande för hela valutgången. Precis som det skrivs i artikeln så är det i dessa och några fler som de båda kampanjerna nu riktar sitt fokus på och har så gjort sedan någon månad tillbaka. Ju närmare valdagen kommer så kommer nog detta antal minska något, allt är dock förstås beroende på opinionsutvecklingen. I veckan gav exempelvis John McCains kampanj upp Michigan vilket  framhålls i Aftonbladetartikeln. Högt uppsatta inom Barack Obamas kampanj sade att detta var veckans viktigaste viktigaste händelse trots att veckan bjöd på vicepresidentkandidatsdebatt.

När det gäller Aftonbladets tolkning av det aktuella opinionsläget så finns en del att tillägga. I artikelns skrivs att världens blickar åter kommer att riktas mot Florida och Ohio. De opinionsundersökningar som Aftonbladet tagit del av och som tycks vara hämtade från Real Clear Politics, vars resultat bygger på sammanställningar av flera olika undersökningar, visar mycket riktigt på att läget i dessa delstater är jämnt och har så varit under en lång tid. Men ser man till den sammanlagda ställningen av elektorsröster som Real Clear Poltics senaste sammanställning ger så avgör Florida och Ohio inte om det vore val idag. Obama leder där nu och det skulle ge honom en sammanlagd seger med 353 röster mot 185. Skulle McCain vända i dessa delstater så skulle han således få 232 elektorsröster vilket är 38 för lite för att vinna.

För att vinna valet måste McCain alltså vända opinionsläget i alla de delstater där Real Clear Politics uppger att Obama har en svag ledning. Om han inte lyckas med det då blir det mycket svårt för honom i och med att Obama har ganska stora övertag i de andra delstater som han leder i.